Men oj oj vilken resa vi har gjort, inget jag vill göra om.
Men efter 37 dagar på sjukhus har vi äntligen kommit hem och med det undebaraste man kunde få en liten Joline.
Våran lilla älskling kom med akut kejsarsnitt i vecka 32+2 pga att jag blev jätte dålig i havandeskapsförgiftning.
På söndagmorgon den 18 mars klockan 9:00 när läkaren kom in mådde jag jätte bra låg visseligen på förlossningen för att jag hade haft on i magen på lördag kväll.
Men klockan 9.10 smällde det till stjärnorna börja röra sig borta på väggen och över trycker på blodtrycket steg till 228.
Då hörde jag bara att de kom in i rummer och så nu kör vi.
Efter 18 hål i ryggen för bedövning kunde de äntligen ta ut henne, 11.19 föddes vår lilla dotter 1695g och 43 lång.
Hörde bara henne skrika till sen vet jag inget mer vakna upp på iva några timmar senare fast kommer bara ihåg vissa stunder, å jag såg ingenting allt vara bara suddigt och grått.
Men jag är glad att jag lever och mår bra för när Lasse kom dit första gången visste han inte alls vad han skulle få möta för besked om mitt tillstånd.
Sedan på tisdag etfermiddag fick jag se våran älskling.
Så framåt helgen börja även jag vakna till liv.
Där emellan vet jag bara det Lasse sedan berättat för mig.
Men den 26 mars blev jag utskriven, så då kunde vi ägna all tid åt våran otroligt duktiga tjej uppe på neo.
I 3 dagar hade hon andningshjälp sen har hon fixa det själv, så hon bara åt sov och växte i en månad sen fick vi åka hem helt underbart.
